Jag minns så väl när jag var lite, hur larrvig jag tyckte att min mor va när hon grät till alla hon såg på tv, vare sig det va lyckligt eller sorgligt. Jag grät aldrig till något som visades framför tv-rutan.

Men usch vad jag ångrar det idag, och nu förstår jag verkligen varför mor grät. Jag har blivit så otroligt blödig jag med, gråter åt i princip allt, vare sig det är glädje eller sorg.

Han det vara så att när man är liten är livet lätt, oförstört, och kan inte riktigt sätta sig in i en situation som en vuxen människa? Att man nu har blivit biten utav livet och därför är mer insatt i hur de på tven känner?

Det konstigaste är ju att det vände över natten för mig, från att vara helt kall till att böla för allt. Jag har blivit den som jag tyckte va fjantig som barn, hemskt?

Bölar ni till saker ni ser på tv?

För lite över ett år sedan vart svininfluensan aktuell. I varennda tidning skrev det om den, det va lång köer utanför vårdcentralen för att få en spruta, folk ringde till 112 och i tron om att hon va drabbade när dom igentligen bara hade en förkylning och alla skulle vaccineras.

Men vart tog den där influensan vägen, som lät som att de skulle bli våran tids pästen?

Själv tog jag aldrig någon spruta, ansåg att jag inte behövde injucera en massa skit i kroppen, va ju ändå nyopererad och sjukskriven vilket resulterade i att jag aldrig lämnade hemmet (i princip).

Hur komemr det sig att jag överlevde?

Vart har denna sjuka nu tagit vägen? Den kom över natten och det vart stora rubriker, sedan rann det bara ut i sanden.

Vart tog du vägen?!

Jag tog inte sprutan och överlevde, yey!

Jag har aldrig varit stressan över julen mer än för alla julklappar, detta år är inga undantag, eller är det de?

Till en början skulle det bara bli jag, min sambo, min mor och min syster hemma hos oss. En trevlig, enkelt och kravlös jul.

Sedan helt plötsligt skulle min systers nyblivna karl med och hans två barn (vilket inte gör något för mig) men helt plötsligt vände det och nu har jag lite smått panik!

Det är barn som ska hit på jul! Alla barn förtjänar en fin och bra jul! Åhh, vi har inge julpynt eller någonting, jag ska faktiskt säga att jag har PANIK!

Men det löser sig, det blir som det blir. Jag har inte lovat världens traditionellaste jul, så dom får helt enkelt ta det som det är.

Lider ni utav julstress?

Mmm, gott recept =)

Gula faran
Ca 35 stycken

4 ägg
4  dl strösocker
4  dl vetemjöl
4 tsk bakpulver
3 dl ljummet vatten
 

Glasyr:
200 g smält smör
4 msk vaniljsocker
2 dl strösocker
2 äggula

Garnering:
kokos

Gör så här: Vispa ihop ingredienserna till sockerkakssmeten. Häll den i en smord och bröad långpanna (ca 30 x40 cm) och grädda mitt i ugnen, 175 grader i ca 15-20 minuter. Blanda vaniljsocker, socker och äggula. Tillsätt det smälta smöret. Bred glasyren över kakan när den svalnat något.
Strö över kokos.

Är det inte så, att det är enklare att klaga och säga elaka saker än tvärtt om? Är det kanske en av anledningarna till att så många klagar och är elaka mot andra, för att det är enklare?

Elaka mot andra vet jag ej att jag är, men däremot så kan jag klaga en del. Att klaga är enkelt. Tycker iof att det är ganska enkelt att säga snälla saker oxå, men då personliga saker till folk, det är inte alls så lätt som i en blogg att komma på bra saker att blogga snällt om, när man är arg, irriterad och förbannad så flyter det helt enkelt på bättre.

Mitt nyårslöfte ska nog bli att blogga mer bra saker än dåliga, tycker ni inte att det låter ganska bra? Det är ju ni som läser bloggen, så vad tycker ni?

Sedan flytten till Fjugesta så har jag iaf ändrats mycket som person. Jag är mycket gladare och mycket mer posetiv till saker och andra folk. Jag är inte alls lika ledsen längre och börjar faktiskt trivas med livet.

Skogs/hus livet passar mig utmärkt och jag kunde inte hittat än bättre sambo än vad jag har!