Igår började vi dagen med att åka på vårat vanliga lilla lördagsnöje; Loppis på Uffes lada i Hallsberg. Sedan åkte vi till svärmor och svärfar för att vara lite sällskapliga.

Det hela slutade iaf med att vi senare på dagen kom hem med en spis, vilket jag va otroligt lycklig över då våran bara FUNGERAR, men inte riktigt som den bör.

Allt är frid och fröjd och jag ska ge Toel, min hamster, hans nya leksak jag inhandlat under dagen. Den annars så otroligt svårväckta lilla krabaten ville inte alls vakna, och när jag rörde spånet runt hans bo reagerade han inte, som han annars brukar göra. Självklart trodde jag att han va död, vilket va väntat då han var gammal.

Men han andades...

Han andades men kunde tydligen inte röra på sig, så jag bestämmde mig snabbt för att jag va tvungen att avliva honom.

Dock kom jag inte på någon i närheten som snabbt kunde göra det, och eftersom jag hatar att djur lider så fick jag mycket motvilligt göra det själv.

Nu är ju grejen inte som så att hela min värld går under för att han är död. Grejen är den att det aldrig är roligt att avliva sitt eget djur, grejen är väl den oxå att allt och alla verkar dö. Folk som står en nära, folk men en gång kännt, sommaren, djuren...

Och den typiska kopparbergssyndromet "Snacka en massa bajs innan man tagit reda på fakta"... Vadför kan inte de dö istället?!

Som sagt, dagen började toppen men slutade så jävla jobbigt!

Jag hoppas att du har det bra. tack för alla fina stunder jag har haft med dig!

Rest in peace - Toel 16 okt -10