Idag begravs du och jag har ännu inte rikigt fattat att det är sant. Då jag inte heller är önskad på begravningen så kommer jag ha en fin stund för dig här hemma.

Finns så otroligt mycket att skriva om dig, känner att de jag skrev i din minnesbok bara va en bråkdel utav allt jag känner just nu.

Vi har haft så otroligt många fina stunder, jag har så många minnen med dig, du har lärt mig en massa och du är en av de personer som gjort mig till den jag är idag.

Jag tänker så otroligt mycket på dig, vad det va som gick fel, den tiden vi hade tillsammans. Vi va inte snälla någon utav oss, därför gick vi skilda vägar. Tycker att det är så synd att allt gick åt helvete pga en lögn, någon som både du och jag vet va påhittat. Och jag är ganska säker på att du nu vet vad som igentligen va sant. Men det gör ändå så otroligt ont att det sista du sa till mig någonsinn va att du aldrig mer ville se mig i hela ditt liv.

Tänker på din familj denna dag och de flesta andra dagar. Det va ju inte meningen att det skulle bli såhär.

Jag hoppas att du har det mycket bättre där du är nu, och som jag skrev i din minnesbok; En dag kanske vi ses igen.