Eftersom man går hemma och är arbetslös så blir små saker väldigt stressande när man varit isolerad ifrån den vardagliga stressen som en normalt arbetande person utsätt för varje dag! När man lever i sin lilla skyddande kotte ute i skogen hela dagarna och inte har några förpliktelser mer än att ta hand om huset så blir varennda lilla småsak utanför huset enormt stressigt.

Just nu är jag grymt stressad över att jag inte ska få tag i mina läkarjournaler i tid, vilket kommer att resultera i att jag inte kommer få några välbehöva pengar ifrån försökringsbolaget. När jag ringer till ortopeden får jag bara fram en telefonsvarare som vill att man bokar telefontid med sköterska, men det finns inga tider att boka trotts att man ringer på morgonen, och ska man verkligen prata med en sköterska om en läkarjournal?
Sen kommer det dör ju att ta tid, tydligen, då hon som satt i informationen sa att det skulle ha utredningar och sådant innan man fick journalen. Jag behöver ha journalen senast den sista februari!

Tidsbestämda möten gör mig oxå otroligt stressad. Inte nog med att jag är livrädd för att komma försent, jag har en tid att passa som jag annars inte skulle ha. Jag måste jämt åka snuskigt tidigt för att vara säker på att jag kommer i tid, för att slippa få ont i magen. Något kan hända på vägen, tänk om jag missbedömt resetiden och tänk om jag är där fel tid och fel dag, jag kan ju faktiskt ha kollat fel på tid och datum.

Ett sjukligt beteende som man bara mår dåligt utav.

Ännu ett sjukligt beteende i en sjuklig vardag, sjukligt land och en sjuklig värld?

Eller lite överdramatiskt helt enkelt. Jag måste lära mig att tagga ner...

Lite vårmys med hunden förra våren på våran gård =)