Satt igår utanför mina svärföräldrars hus tillsammans med dom och min karl och solade lite. Jag vet inte riktigt hur jag kom in på det, men jag började snacka om boken "pojken som kallades Det".

Jag minns att denna bok lästes högt av en utav mina lärare på mellanstadiet, kanske inte så passande och jag förstår inte riktigt syftet. Har dock inga men utav det och ville läsa boken igen.

Då säger min svärmor att hon ska ha alla böckerna, men vi hittade bara två, de två första. Satte gensat igång och läsa, läste så fort jag fick tillfälle och idag gick jag ut och eldade lite i tunnan och satt samtidigt i solen och läste boken som nu är utläst.

Tycker det är helt sjukt, hur kan man behandla ett barn så som pojken i boken blir behandlad?

Boken är en sann berättelse en Dave Pelzers uppväxt med en psykiskt sjuk mor som misshandlade och missköte honom. Hon fick även resten av familjen att vända honom ryggen och till slut även vara med på elakheterna hon utsatte honom för, hon hade hela familjen "i sitt våld". 

Tycker denna berättelsen är ganska lik de böcker jag läst som överlevande fångar ifrån förintelselägrena har skrivit. Ingen mat, kyla, misshandel ect.

Tycker boken absolut är läsvärd, även om den är djup och ganska jobbig känslomässigt att läsa stundtals.