Kollade nyss på en tecknad version Tumme Lisa, och konstaterade att det inte är så konstigt att vi växer upp med stora förhoppningar om kärleken och att ingenting är omöjligt. I alla barnfilmer lever man alltid lycklig i alla sina dagar och i alla filmer är allt möjligt.

Visst är det bra med fantasi, men är det verkligen nyttigt att redan ifrån barnsben tuta i ungarna dessa orealistiska tanka, spec det där med kärlek. På tv ser kärleken så enkelt ut.

Om det är något som INTE är enkelt så är det väl just kärlek?

Jag tror att många håller med mig när jag säger att jag önskar att kärleken vore lika enkel och vacker som den är i barnfilmer? Och just i denna film va kärleken just så vacker att jag grät, och då är det inte många liknande saker som får mig att gråta.

Ja, verken vi vuxna eller barn har det lätt, frågan är bara vad man kän göra för att få det bättre? Som fågeln sa i filmen "Du kan klara precis vad som helst, bara hjärtat är med"