Jag blir så förvirrad;

Jag vet exakt vad jag vill, samtidigt som jag inte alls vet vad jag vill.

Allt är så förbaskat bra, medans inget är bra.

Jag tror jag vet vad jag pysslar med, men i slutändan vet jag inte alls vad jag höll på med.

Jag är verkligen förvvirad, så frustrerad och uppgiven. Jag vet ju vad jag vill, tror jag. Ändå får man aldrig som man vill, även fast jag har det nästan som jag vill. Saker är inte alltid som jag tycker att de borde va och saker som jag gör blir inte alltid som jag tror att de ska bli.

Tankarna bara snurrar runt i min skalle, jag skulle behöva stänga av den, den går på högvarv. Jag vill inte, jag vill! Jag vet, jag vet inte! Jag tror, jag tror inte.. Ska jag, ska jag inte?! Vad hände, vad händer inte?!

Nej, hjälp mig, jag behöver verkligen få min hjärna att sluta, jag har så ont i huvudet, jag känner mig så konstig. Hela tiden söker jag ett sätt att komma med det klara vad min hjärna försöker åstakomma med detta, vad vill den mig?! Vadför ska den ställa till det för mig!?

Jag vet att detta va helt ointressant för exakt alla, och att ni säkert inte fattar ett skit. Men jag är tvungen att skriva av mig, och genast känns det en aning bättre.

Min syster och mitt gudbarn va här i veckan, de åkte hem igår. Mitt gudbarn är en otroligt lugn och lätt unge att ha å göra med, för det mesta iaf...

Igår åkte vi in till marieberg innan jag skulle skjutsa de till tåget, för jag skulle köpa soffa och vi skulle ta med honom till lekplatsen på köpcentrumet så han fick leka lite. Men då vi tyckte att lekplatsen inte var så rolig bestämmde vi oss för att åka på donkan i västhaga.

Lekplatsen inne tyckte han inte var någon höjdare, men den där ute var roligare och roligare vart det när 3 småtjejer kom och lekte. Mitt i leken ställer han sig och säger "Bajsnödig!" Jag reagerar snabbt och går iväg med honom till toaletten, och gud så kan klämmer, jag ber honom att sluta klämma, för vi skulle alldelles strax vara på toaletten. Nej, ungen skiter i kalsongerna, inget i toaletten!

Jag som är otroligt kräsmagad står där och hurklar mig, mendans jag ska försöka byta på honom men nya kalsonger och byxer som min syster kom med. Jag försökte sannsa mig då jag inte ville visa för honom att jag höll på att spy, han skämdes tillräckligt ändå. Jag sa att jag absolut inte va arg på honom, men jag frågade vadför han inte sa till tidigare, men inget svar. Då frågade jag om det va något som va fel eftersom han gjorde så, så att vi kan undvika detta i framtiden, men inget svar.

Hans mor har sagt för ett tag sedan att han gör såhär ibland. Det måste ju vara att han känner att "han inte har tid" att gå på toaletten, eller så är det någon form av protestbeteende? Kan ju inte heller direkt tvinga honom att gå på toaletten.