Allt för många gånger vaknar jag mitt i natten eller någon timme innan man ska gå upp utav att man är kissnödig.

Normalt folk skulle ju bara gå på toaletten och sedan gång och lägga sig!

Jag ligger snarare kvar och försöker tvinga mig själv att somna om och hoppas på att jag inte kissat på mig när jag vaknar nästa gång. Anledningen till detta är att det är så kallt här hemma att man blir klarvaken om man skulle försöka sig på att gå på toa mitt i natten, vilket man absolut inte vill! Dessutom måste man ner en trappa, vilket knappast gör saken bättre!

Det här med att vara kissnödig är nog en dum uppfinning. Vi kunde istället ha haft något form av system som bilar har, att de varnar när man har lite soppa kvar - dvs varnar 10 liter innan man kissar på sig ;) Skämt å sido.

Men jag tycker faktiskt man blir kissnödig i tid och otid, jag kan slå vad om att jag inte är ensam om det.

Tex när man sitter på bussen, hur många gånger har det då inte hänt att man blivit otroligt kissnödig?

Eller när man sitter på möte/föredrag av något slag, då det verkligen inte passar sig att gå ifrån.

När man har brottom någonstanns och inte hinner att kissa?

När man sitter hos frisören?

Finns otroligt många situationer där det absolut inte passar sig att bli kissnödig, och oturligt nog blir man alltid kissnödig då. Är det så att kroppen retas för att den vet att det inte passar sig eller är det för att man verkligen blir kissnödig?

Hur som hellst, jag har iaf lärt mig att kaffe och kolsyrat vatten bör undvikas en stund innan jag ska göra något då man inte kan kissa, då jag blir jätte kissnödig av detta!

När man kollar runt lite bland bloggarna här inne så är det otroligt många som skriver av sig sin ilska, vilket jag inte alls har något emot.

Däremot så låter ungefär hela inlägget något i stil med (Känsliga läsare varnas) "Din jävla hora, jag ska förstöra dig, mosa dig som en liten jävla potatis! Du är så jävla ful din fitta, jag hoppas du blir sönderknullad" ect.

Jag är absolut ingen dam som aldrig säger fula ord, utan tvärtt om. Men jag tycker iaf att detta är ett väldigt omoget sätt att uttrycka sin ilska, det borde finnas bättre sätt tycker jag?

Dessutom framstår man väl knappast som den bättre halvan av stridslinjen när man håller på såhär?!

Omoget iaf, det tycker jag...

Jag citerar en av våra rampljusbloggare "Ett välutvecklat och välskrivet språk ger makt åt folket"

Nu påstår jag absolut inte att jag varken har ett välutvecklat eller välskrivet språk, därmot sattsar jag på ett uttrycka mig lite mognare ;)

Såhär sitter jag i soffan här hemma som en brun och övermogen banan som bara väntar på att få slängas?! Eller ja, en övermogen banan med gröna kanter, skall tolkas bildligt. Dvs jag är lite mogen, men grön! ;)

Inte mina bananer, som tur är...

Då jag inte har något vettigare för mig så kan jag lägga upp denna något kluriga närbild, sådant är alltid kul =)

Detta går alltså ut på att ni ska gissa vad det är för något. Detta är säkert jättelätt för de som vet vad det är för pryl, men svårare för de som inte vet. Självklart kanske? =P

Gissa på nu!

Ledtråd: Finns i vårat stall/garage

Nu till dagens fjortisproblem; Hur behåller man sin bruna färg?

Att färga håret brunt måste vara en av de märkligaste fenomenen inom hårvård och allt vad det heter. Nu menar jag inte att det är konstigt att färga håret brunt, utan själva färgningen.

Färgar man håret i en mörkare brun så blir håret svart (?) tills de efter några tvättar blir brunt, som det va tänkt. Allt frid och fröjd, ellerhur?

Men väntar man yttligare ett tag så blir iaf mitt lite rödbrunt, jag verkligen hatar när det blir så! Jag är ju mörkblond igentligen, borde mitt hår då bli rödbrunt efter ett tag?

Hur som hellst så håller alltid en brun färg på med skumma saker, först blir den för mörk och sedan går det utför. Den ändrar sig alltid.

Skumt, ellerhur?

Har haft samma hårfärg i över 2 år nu, och jag har insett att det kanske är dax att byta nu, det kanske är själva märkets fel?

På kortet från förra julen så hade jag så gott som nyfärgat hår, då är det ganska mörkt.

Här har jag helt nyfärgat och då är håret svart (Jag hittade ett konstigt puder i min syster sminkväska och va då tvungen att göra en liten fjortisparodi =P )

Hårfärgen syns kanske inte så bra på denna fyllebild, men ska leta rätt på någon annan. Här börjar iaf färgen bli rödaktig, det kan ju knappast ha färgats utav jackan =P

Här vet jag inte alls vad mitt hår håller på med, men det börjar iaf bli ganska grönt!

Här är mitt hår på g till att bli rött

Sådär, nu har ni fått en liten lektion om hur konstigt brunfärgat hår kan uppföra sig. Totalt onödigt, men jag vill blogga och kanske finns det någon annan mad samma problem där ute?

Någon som vet vad man kan göra åt saken föresten?

Disney är väl ganska kända för sin musik samt att det har ganska mycket musik i sina filmer. Tänkte nu lägga upp lite låtar, det finns ju så många och tänkvärda låtar som finns med i deras filmer! Blir väl lite äldre disneys, sådant som man själv såg när man va liten, men antar att de flesta filmer är ganska aktuella än?

Denna kommer ifrån filmen "Mulan". Tycker låten är jättefin, en låt jag lyssnade på mycket förr som jag förknippade mig med.

Ännu en av walt disneys underbara låtar, tror dock att den är utav äldre slag? Minns att jag kollade på denna film mycket hemma hos mormor, kanske var det just denna film som fick mig att drömma efter min drömprins? Klipp ur Törnrosa (Sleepy beauty)

De flesta känner nog igen detta klipp ifrån "kalle anka" på julafton. Jag tycker iaf att det är en rolig låt med nostalgivärde, så därför lägger jag in den! Ur filmen Snövit och de 7 dvärgarna

Haha, vem kan vara ledsen när man hör denna låt? Ur Robin Hood

Avslutningsvis (även om detta va ganska roligt och man blir ganska nostalgisk) Så tänker jag runda av med två låtar ifrån en film som jag inte sett på år och dagar; Aristocats! Musik lite mer i min smak ;)

Då jag inte hittade filmklippet på svenska så får ni filmklippet på engelska och låten längre ner på svenska ;) En klassiker!

På svenska

Ja, nu när man fick lite "hjälp" att leta efter detta reklamklipp så gick det genast mycket lättare. Jag sökte på bilmärket och inte just själva frasen, som jag borde gjort. Tänk att enkelt oftast är bäst. Hur som hellst, till er som inte nördar tv 24 timmar om dygnet som jag så lägger jag in detta, det är alltså innan dom ändrar reklamen.

Länkar mina tidigare inlägg om denna reklam

http://gasoline.bloggplatsen.se/2010/11/05/3892457-han-heter-lucifer-gubbe/

http://gasoline.bloggplatsen.se/2010/11/22/4002297-renault-reklamen-fortsattning/

Hittade min gamla blogg och då måste jag lägga upp en pryl jag skrev feb -09.

Drömmen va så konstig, farmors hus brinner och så hör jag någon som skriker "Farmor har brunnit upp, farmor har brunnit upp!" 

 Jag var bara 9 år gammal och året va 1999, och drygt en vecka senare efter denna dröm blir jag väckt av min lilla syster "Farmor har brunnit upp, vakna!" Nej, inte då. Dumheter! Det är fult att ljuga, det vet du! "Men det är sant, fråga mamma och pappa" Hon grät. Gick ut i stora rummet och alla grät, det va sant, min farmor hade brunnit upp.

Senare på dagen fick vi hem lokaltidningen och ruinerna va på första sidan, senare under dagen så åkte vi upp dit för att kolla, brandmännen höll fortfarande på att släcka.

Ingen visste riktigt vad som hade hänt, och det tog att tag innan dom hittade resterna utav min farmor, de ända som fanns kvar, bröstkorgen som låg där det en gång i tiden hade varit ett kök.  

Detta va bara början utav vad som kommas skall. Fram till begravningen så såg jag inte min far vara ledsen många gånger, minns faktiskt inte en ända gång förutom den morgonen när huset brann. Efter begravningen började min far sakta förändras. Ifrån att vara världens roligaste far till en monster.  

I början märkte jag ingenting, då han smög med sitt supande och jag har aldrig varit bra på att avgöra ifall folk är berusade eller ej ifall dom inte är riktigt fulla, jag va ju van med att far då och då hade en lättöl och som 9 åring är det inte lätt att veta.Sedan märkte jag att mor och far började bråka oftare när dom inte trodde att jag hörde, bråken fortsatte och jag märkte att far hade blivit otrevligare och jag minns speciellt en gång när han satte sig i skostället och tänkte kissa där "för det va toaletten", mamma vart rasande.

Detta beteende vart bara värre och värre, han sa elaka saker till hela familjen och han höll på med såna konstiga saker. Alltid va han mer eller mindre full, och ifall vi hade någon rolig tillställning förstörde han oftast den.  

Jag vet inte riktigt när nästa period började i detta supandet, men det var så illa så att mamma, jag och min syster va tvungna att "fly" ifrån min far när det vart för mycket. Ofta va vi inte borta länge, och inte hade det någon inverkan på far.

Det va också runt denna tid som han började åka full i bilen, ibland va jag och min syster med, och mamma vart skitförbannad och sa "ni ska inte åka med honom när han är full!" Men jag visste inte att han va full "du märker väl för fan att han är full", fick ganska mycket skuldkänslor för detta, men jag visste faktiskt inte riktigt när far va full eller ej, bara om han va otrevlig.

Minns en gång när vi va i våran stuga ute i skogen som vi alltid brukade vara vid, pappa hade traktorn med sig ner till stugan för det fanns ingen bra bilväg ner och han använde skopan för att lasta våra grejer i. Just denna gång hade vi inte med oss några saker, men jag och min syster satt i skopan ända upp till vägen, precis som vi brukade göra. Givetvis va han full, men det visste jag som vanligt inte, och han hissade upp skopan och efter ett tag så hissar han upp den helt och tippar den. Som tur va fanns det galler längst upp på skopans "rygg" som jag och min syster höll i oss i, men det va nära att vi trillade ut. Vi vart självklart rädda och pappa sa att han "glömde att vi va där" och då insåg jag att han va full idag igen.  

Jag saknade min riktiga pappa, så som han va innan branden, och försökte desperat att få honom att inse det, får honom och sluta dricka. Han nekade att han drack, och jag minns den gång jag hällde ut hans sprit och jag fick mig en smäll. Sedan flyttade vi ifrån lägenhet till ett ganska stort hus, där slapp jag se honom lika ofta då jag kunde hålla mig undan på mitt rum på övervåningen.

Ett kort tag därefter skaffade jag min första "riktiga" pojkvän, 14 år gammal, och det var dags att flytta ännu en gång, denna gång skulle mor bo i en egen lägenhet med min syster och mig, och pappa i lägenheten intill. Mamma sa att nu fick det vara nog, att allt skulle bli så bra för han skulle inte få komma in i lägenheten om han va full. Inte en chans, han fortsatte att vara inne hos oss, trakasserierna fortsatte och vart grövre och grövre. Han gick ifrån att säga att min mor va en knarkare, hora och fitta till att ge sig på mig och min syster och säga att vi va dumma i huvudet.

Ett tag därefter flyttade jag hem till min pojkvän som hade egen lägenhet och det skulle bli förbaskat skönt att slippa honom. Men där trodde jag fel, telefon terrorn började. Han ringde och jag svara, han va otrevlig och jag lade på, sedan fortsatte han ringa och jag satte på ljudlöst, när han märkte att detta inte fungerade så skickade han en massa elaka sms. Förhållandet tog slut 2 år senare och jag va tvungen att flytta hem igen.

Jag började gymnasiet och ingenting hade förändrat. Året måste ha varit -06 (jag har dåligt minne), och jag började mitt första år i gymnasiet. Julen förstörde han mer än vanligt och nyårsafton lika så. Efter att vi hade slängt ut honom på nyårsafton ringde han till mor och grät, så mor släppte ner honom till oss igen. Han lovade dyrt och heligt att han skulle sluta dricka och bad om förlåtelse för att ha varit så elak.

Ett litet hopp växte inom mig och jag började leta efter behandlingshem. Någon dag senare gick vi till socialen, jag och mamma följde med far som stöd. Han skulle få åka in till Örebro på avvänjning. Nu är vi alltså inne på början av -07.  

På Sjukhuset ringde han ofta för att få stöd och vi va till och med och hälsade på honom. Han va där inne i några dagar och sedan skickade dom hem honom. Det dröjde inte länge innan han började dricka igen.  

Året är nu -08 och efter några in och ut åkningar på avvänjning så vart han av med körkortet, då han ansågs olämplig som körkortsinnehavare. Som tur va för honom så hade jag nyss tagit mitt körkort och jag fick vara taxi. Han höll sig någorlunda nykter de 6 månaderna dom tog blodprov på honom. Om han va alkoholfri 6 månader skulle han få tillbaka körkortet.  

Han fick tillbaka körkortet och han super mer än vanligt nu och trakasserierna emot mig och min familj har blivit ganska grova på sistone, han gör allt för att trycka ner oss i skorna och han har faktiskt lyckats, han har lyckats att förstöra en del av mitt liv som borde ha varit den lyckligaste.

Detta år förstörde han hela min jul, trotts att jag nu har flyttat hem till min pojkvän. Vi skulle fira hos mor och han va nykter på morgonen och jag tyckte det va skönt att få umgås med min pappa när han är som bäst, nykter och rolig! Sedan gick han upp till sin lägenhet för ”att göra sig i ordning”.

Senare kom han ner till mamma och min syster och han sa att det va mitt fel att han missat Kalle Anka (han missade det för att han gick upp och söp och somnade) och att jag va en fet jävla kossa. Mamma och jag sa åt honom att sluta eller så kunde han gå upp till sig själv. Han tog en tallrik mat då det va middagsdags och han satte sig vid bordet och fortsatte sitt ständiga gnatande om hur dålig jag och resten av familjen var och till på köpet så hävde han ut sin tallrik på golvet. Jag sa åt honom att jag inte ville ha honom där, gav honom min present och så säger han ”är det här allt jag får?! din jävla fitta!” och så kastade han presenten på mig. Det gör så otroligt ont när ens förälder behandlar en så.  

Min pappa är alkoholist, och jag tror aldrig att han kommer att bli helt nykter.

http://keeponbopping.bloggagratis.se/2009/02/17/1400052-att-vara-barn-till-en-alkoholist/

Jag stod i köket och funderade på vart osthyveln hade tagit vägen, jag hade precis tagit fram frukosten och ville ha ost, vilket kan bli lite trixigt om man inte har en osthyvel.

Självklart låg den ovanpå osten när jag tog ut osten, men virrig som man är så snurrar man iväg med något annat och glömmer helt bort det.

Annars brukar osthyveln vara just en sådan sak man alltid får leta efter. Antingen ligger den under all disk och gömmer sig samhtidigt som den "garvar läppen" av sig (Va bara tvungen att citera mitt största irritationsmoment vad det gäller reklam just nu) för att men inte hittar den, på borde eller i kylskåpet med osten om den inte mot för modan har ramlat av osten och ligger i kylskåpet och skrattar istället.

Andra saker som försvinner mer mystiskt är tex saxen, jag har långväga minnen från min barndom om mammas alla saxar som alltid försvann. Jag känner även igen det där problemet här hemma, vart tar dom vägen?!

Strumpor och vantar som får egna fötter däremot tror jag nog vi alla känner igen, smarta och klara i skallen som virriga och tankspridda som mig. Alltid är det en strumpa eller vante som försvinner, glöms eller utav någon anledning kryper iväg utav sig själv. Utan denna maka så är ju paret ganska så världelöst, om man inte mot förmodan har 2 par likadana strumpor eller vantar, för då kan det vara bra att spara det omaka paret ifall att de andra paret skulle bli änkling.

Har ni någon liknande pryl som alltid har en tendens till att försvinna? Dela gärna med dig =)

Om man däremot har en sådan här liten sax så är det mycket väl förståerligt att den alltid försvinner ;)