Finns det något som är så frustrerande, så spännande, och så otroligt outhärdligt som när någon säger "Jag har en hemlis/Jag har en överraskning" och sedan inte berättar vad det är?!

Min karl ringde mig nu på morgonen och berättade för mig att vi imorgon kommer att göra en liten utflykt, vart vet jag inte eller vad vi ska göra. Låter trevligt, antar att han försöker anstränga sig lite efter gårdagens disskution om att jag höll på att avlida av osocialitet och uttråkning här hemma.

Gulligt iaf att få se lite ansträngning ifrån hans sida, iaf om just den saken, för jag flyttade ju hit för hans skull och då borde han ta med mig ut, då jag varken känner någon här eller vad man kan göra i området =/

Så nu längtar jag till imorgon =)

Kom hem ifrån stallet för en stund sedan, vart en mycket längre ridtur än sist nu när jag fick sällskap av hästens ägare och en tjej som proade där, gick mycket bra, men kom nog underfull med att Kitt är en tävlingsinriktad gubbe =P

Inte nog med att ridningen kommer att räcka för att jag ska få träningsvärk så kommer jag även att köra lite aerobic ikväll med svärmor, undra om jag kommer att komma upp ur sängen i morgon? =P

Runt 15.00 borde min syster och mor ha kommit hit, båda ska ligga över. Trevligt med sällskap, spec nu när karln min jobbar sent.

Ses....

Jag säger bara vuxna människa! Och ja, han är vuxen, betydligt mycket äldre än mig.

För de som undrar så är det våran fd inneboende som jag snackar om, och jag skiter i om han läser detta, för han är en jättebaby!

Han lånade min karls bil, som han skulle köpa. Den hade han innan jag och gubben träffades, så han har haft den innan dec -09.

Inte nog med att bara åt och sov här hemma, han hjälpte alldrig till och betalade inte ett skit! Jo, nu ska jag inte vara så hård, han kom ju en gång med 2 köttbullepaket!

Och inte nog med det så fick vi inte pengarna förens förra vecka, alltså mer än 4 månader senare, är detta rätt? Pengarna som han lovat sedan i dec ska komma när som hellst, dvs 4 månader senare....

Till råga på allt så flyttade han ut innan min födelsedag, han skulle ta hem allt till mor och "tvätta". Kan ju inte direkt påstå att jag lider för att han har flyttat, men han har kvar våran nyckel som han vägrar komma tillbaka med.

Han skulle ha kommit med nyckel samma dag som pengarna änligen kom, men då hade han "glömt dom". Sedan va dom "borttappade" ! Och nu ska han polisanmäla oss, för att däcken han fick inte passade bilen?!

Hur feg får man va, hur svårt kan det vara att lämna tillbaka nyckeln?

Som sagt, vuxna, babyliknande människa, som ljuger värre än en häst. Är så otroligt ledsen äver att jag någonsin lärde känna denna korkade människa! Och jag talar ifrån hjärtat!

Har kommit fram till att tjejen som äger hästen som jag tar hand om lite då och då inte är så duktig på att höra av sig =P

Hur som hellst, imorgon på morgonen ska jag vara i stallet, då ska hon visa mig lite vägar ute som man kan rida på, och förhoppningsvis visar hon mig vart alla saker till Kitt är (fick gissa sist jag va där).

Tänkte lägga ut en bild på Kitt, men tordes inte sno de jag hittade på google och orkar inte ladda upp mina egna då min dator är så otroligt seg. Men om ni vill kolla så kan ni söka på "NL Kitt", hopphäst som rids utav en tjej vid namn Jill.

Vissa produkter kan man bara inte köpa budget, och ja, nu snackar jag om mat. Tex oboy, det är himla viktigt vad det är för oboy. Min karl köpte hem Eouro shopers, och inte nog med att pulvret samlas på ytan och inte vill blanda sig med mjölken, den smakar otroligt billigt dessutom.

Eftersom jag kommer ifrån en familj där det dricks mycket oboy (eller gjorde iaf) så har vi nog provat de flesta oboy sorter, då just den "riktiga" oboyen är så dyr..

Om man ska köpa budget oboy, så ska man helt enkelt köpa ICA Chokladdryck, den är helt ok, men inte alls lika bra som den riktiga.

Däremot tycker jag inte heller att den riktiga är helt bra heller, för den smakar så otroligt mycket socker.

Men ja, man kan ju tydligen inte få allt, ellerhur =P

Älsklingen min kopplade in sitt PS2 igår, och jag plockade imorse fram mina gamla spel. Så idag, eftersom det inte är fint väder, så ska jag lagligt spela mestadels av dagen. Ja, det är lagligt för att det är dåligt väder ute, hade det varit fint väder hade det varit strängt föbjudet ;)

Men antar att jag som max spelar tills han kommer hem, för han blir så putt när jag sitter framför något som är fyrkantigt och som inte är tven när han är hemma. Konstigt nog =/

Nu vill jag ha fint väder igen så man kan fortsätta fixa fint på gården =)

Min syster hade tydligen letat upp min gamla blogg och letat rätt på det här inlägget, så lägger väl upp det på min nya oxå. Iof ca 1 år gammalt, men fortfarande aktuellt kanske?

Drömmen va så konstig, farmors hus brinner och så hör jag någon som skriker "Farmor har brunnit upp, farmor har brunnit upp!" 

Jag var bara 9 år gammal och året va 1999, och drygt en vecka senare efter denna dröm blir jag väckt av min lilla syster "Farmor har brunnit upp, vakna!" Nej, inte då. Dumheter! Det är fult att ljuga, det vet du! "Men det är sant, fråga mamma och pappa" Hon grät. Gick ut i stora rummet och alla grät, det va sant, min farmor hade brunnit upp.

Senare på dagen fick vi hem lokaltidningen och ruinerna va på första sidan, senare under dagen så åkte vi upp dit för att kolla, brandmännen höll fortfarande på att släcka.

Ingen visste riktigt vad som hade hänt, och det tog att tag innan dom hittade resterna utav min farmor, de ända som fanns kvar, bröstkorgen som låg där det en gång i tiden hade varit ett kök.  

Detta va bara början utav vad som kommas skall. Fram till begravningen så såg jag inte min far vara ledsen många gånger, minns faktiskt inte en ända gång förutom den morgonen när huset brann. Efter begravningen började min far sakta förändras. Ifrån att vara världens roligaste far till en monster.  

I början märkte jag ingenting, då han smög med sitt supande och jag har aldrig varit bra på att avgöra ifall folk är berusade eller ej ifall dom inte är riktigt fulla, jag va ju van med att far då och då hade en lättöl och som 9 åring är det inte lätt att veta.Sedan märkte jag att mor och far började bråka oftare när dom inte trodde att jag hörde, bråken fortsatte och jag märkte att far hade blivit otrevligare och jag minns speciellt en gång när han satte sig i skostället och tänkte kissa där "för det va toaletten", mamma vart rasande.

Detta beteende vart bara värre och värre, han sa elaka saker till hela familjen och han höll på med såna konstiga saker. Alltid va han mer eller mindre full, och ifall vi hade någon rolig tillställning förstörde han oftast den.  

Jag vet inte riktigt när nästa period började i detta supandet, men det var så illa så att mamma, jag och min syster va tvungna att "fly" ifrån min far när det vart för mycket. Ofta va vi inte borta länge, och inte hade det någon inverkan på far.

Det va också runt denna tid som han började åka full i bilen, ibland va jag och min syster med, och mamma vart skitförbannad och sa "ni ska inte åka med honom när han är full!" Men jag visste inte att han va full "du märker väl för fan att han är full", fick ganska mycket skuldkänslor för detta, men jag visste faktiskt inte riktigt när far va full eller ej, bara om han va otrevlig.

Minns en gång när vi va i våran stuga ute i skogen som vi alltid brukade vara vid, pappa hade traktorn med sig ner till stugan för det fanns ingen bra bilväg ner och han använde skopan för att lasta våra grejer i. Just denna gång hade vi inte med oss några saker, men jag och min syster satt i skopan ända upp till vägen, precis som vi brukade göra. Givetvis va han full, men det visste jag som vanligt inte, och han hissade upp skopan och efter ett tag så hissar han upp den helt och tippar den. Som tur va fanns det galler längst upp på skopans "rygg" som jag och min syster höll i oss i, men det va nära att vi trillade ut. Vi vart självklart rädda och pappa sa att han "glömde att vi va där" och då insåg jag att han va full idag igen.  

Jag saknade min riktiga pappa, så som han va innan branden, och försökte desperat att få honom att inse det, får honom och sluta dricka. Han nekade att han drack, och jag minns den gång jag hällde ut hans sprit och jag fick mig en smäll. Sedan flyttade vi ifrån lägenhet till ett ganska stort hus, där slapp jag se honom lika ofta då jag kunde hålla mig undan på mitt rum på övervåningen.

Ett kort tag därefter skaffade jag min första "riktiga" pojkvän, 14 år gammal, och det var dags att flytta ännu en gång, denna gång skulle mor bo i en egen lägenhet med min syster och mig, och pappa i lägenheten intill. Mamma sa att nu fick det vara nog, att allt skulle bli så bra för han skulle inte få komma in i lägenheten om han va full. Inte en chans, han fortsatte att vara inne hos oss, trakasserierna fortsatte och vart grövre och grövre. Han gick ifrån att säga att min mor va en knarkare, hora och fitta till att ge sig på mig och min syster och säga att vi va dumma i huvudet.

Ett tag därefter flyttade jag hem till min pojkvän som hade egen lägenhet och det skulle bli förbaskat skönt att slippa honom. Men där trodde jag fel, telefon terrorn började. Han ringde och jag svara, han va otrevlig och jag lade på, sedan fortsatte han ringa och jag satte på ljudlöst, när han märkte att detta inte fungerade så skickade han en massa elaka sms. Förhållandet tog slut 2 år senare och jag va tvungen att flytta hem igen.

Jag började gymnasiet och ingenting hade förändrat. Året måste ha varit -06 (jag har dåligt minne), och jag började mitt första år i gymnasiet. Julen förstörde han mer än vanligt och nyårsafton lika så. Efter att vi hade slängt ut honom på nyårsafton ringde han till mor och grät, så mor släppte ner honom till oss igen. Han lovade dyrt och heligt att han skulle sluta dricka och bad om förlåtelse för att ha varit så elak.

Ett litet hopp växte inom mig och jag började leta efter behandlingshem. Någon dag senare gick vi till socialen, jag och mamma följde med far som stöd. Han skulle få åka in till Örebro på avvänjning. Nu är vi alltså inne på början av -07.  

På Sjukhuset ringde han ofta för att få stöd och vi va till och med och hälsade på honom. Han va där inne i några dagar och sedan skickade dom hem honom. Det dröjde inte länge innan han började dricka igen.  

Året är nu -08 och efter några in och ut åkningar på avvänjning så vart han av med körkortet, då han ansågs olämplig som körkortsinnehavare. Som tur va för honom så hade jag nyss tagit mitt körkort och jag fick vara taxi. Han höll sig någorlunda nykter de 6 månaderna dom tog blodprov på honom. Om han va alkoholfri 6 månader skulle han få tillbaka körkortet.  

Han fick tillbaka körkortet och han super mer än vanligt nu och trakasserierna emot mig och min familj har blivit ganska grova på sistone, han gör allt för att trycka ner oss i skorna och han har faktiskt lyckats, han har lyckats att förstöra en del av mitt liv som borde ha varit den lyckligaste.

Detta år förstörde han hela min jul, trotts att jag nu har flyttat hem till min pojkvän. Vi skulle fira hos mor och han va nykter på morgonen och jag tyckte det va skönt att få umgås med min pappa när han är som bäst, nykter och rolig! Sedan gick han upp till sin lägenhet för ”att göra sig i ordning”.

Senare kom han ner till mamma och min syster och han sa att det va mitt fel att han missat Kalle Anka (han missade det för att han gick upp och söp och somnade) och att jag va en fet jävla kossa. Mamma och jag sa åt honom att sluta eller så kunde han gå upp till sig själv. Han tog en tallrik mat då det va middagsdags och han satte sig vid bordet och fortsatte sitt ständiga gnatande om hur dålig jag och resten av familjen var och till på köpet så hävde han ut sin tallrik på golvet. Jag sa åt honom att jag inte ville ha honom där, gav honom min present och så säger han ”är det här allt jag får?! din jävla fitta!” och så kastade han presenten på mig. Det gör så otroligt ont när ens förälder behandlar en så.  

Min pappa är alkoholist, och jag tror aldrig att han kommer att bli helt nykter.

Fullt upp, så har inte varit på datorn så mycket de senaste dagarna. Jag har flyttat hem en massa saker, rensat förråd både hos mor och hemma hos mig och gubben. Igår rev vi hälften utav staketet på gården och fixade med annat jocks.

Så tills vidare förblir jag nog ganska inaktiv, kanske? =P

Blir stallet imorgon iaf, morgonstall, JIPPIE =P

Trevligt hur som helst, nu blir det påskmiddag hos svärföräldrarna.

Ha det gött alla där ute och glad påsk på er!