Kollade nyss på en tecknad version Tumme Lisa, och konstaterade att det inte är så konstigt att vi växer upp med stora förhoppningar om kärleken och att ingenting är omöjligt. I alla barnfilmer lever man alltid lycklig i alla sina dagar och i alla filmer är allt möjligt.

Visst är det bra med fantasi, men är det verkligen nyttigt att redan ifrån barnsben tuta i ungarna dessa orealistiska tanka, spec det där med kärlek. På tv ser kärleken så enkelt ut.

Om det är något som INTE är enkelt så är det väl just kärlek?

Jag tror att många håller med mig när jag säger att jag önskar att kärleken vore lika enkel och vacker som den är i barnfilmer? Och just i denna film va kärleken just så vacker att jag grät, och då är det inte många liknande saker som får mig att gråta.

Ja, verken vi vuxna eller barn har det lätt, frågan är bara vad man kän göra för att få det bättre? Som fågeln sa i filmen "Du kan klara precis vad som helst, bara hjärtat är med"

Nu kommer ännu ett otroligt tråkigt "intresseklubben-antecknar" inlägg.

Igår fyllde då syster yster år, så för att göra min syster glad åkte jag till Kopparberg för att överaska henne. När vi kom sov hon, så jag gav henne en puss på kinden, hon vaknade upp och kastade sig i armarna på min karl... Hmm... Hon va tydligen mer intresserad av gubben än av mig, kanske för att hon planerat att han skulle fixa med hennes bil? ;) =P

Hade iaf gjort mig väldigt fin, men den ny klänningen jag fått, gjorde iordning håret, vaxade ögonbrynen och gjorde en mindre alldaglig sminkning. Gubben min uppskattade det iaf ;)

Eftersom att han skulle jobba så åkte vi hem på kvällen, efter det att Sanna hade krusat mitt hår, så idag ser man ut som ett troll.

Fick gå upp pisstidigt idag för att hänga med min karl till jobbet för att hämta min bil som stått där över natten. Käkade frukost på Mc Donalds, alltid lika gott! Åkte sedan hem till hans syster, åkte med henne och hennes son till en fotbollsträning för att sedan vänta på att han skulle komma dit och äta lunch.

Kom nyss hem, blåser utav bara f*n, bilen vart kringkastad på vägen hem, inte trevligt, och ett tecken på att det måste vara stormvarning!

Imorgon ska jag till stallet sedan vidare till Hallsberg och bli klippt, både jag och min karl. Längtar, vill verkligen bli av med lite slitet hår!

Det är snart 8 månader sedan jag gjorde min operation av ryggen, rehab tiden va på 6 månader och då skulle jag vara bra i ryggen sedan.

Även om de första månaderna va grymt jobbiga så gick allt så otroligt snabbt, och jag trodde verkligen att jag skulle bli bra i ryggen. Nu såhär 8 månader senare så är jag inte alls bra, operationen känns bara jobbig och onödig.

Jag är iof rakare, men jag har ett fult jävla ärr, ibland har jag ondare än innan och ibland inte, men jag kan inte bära tungt och min högerarm kan jag inte längre använda normalt.

Det som gör mig så jävla förbannad är att läkarna inte lyssnar, jag har aldrig påstått att jag skulle försöka komma undan med något för att jag fortfarande inte är bra, tvärtt om, jag vill ut och jobba och jag håller mig aktiv!

Vadför vill inte läkarna lyssna för?

Har ju börjat med hästar igen, men vissa dagar kan jag varken trava eller galoppera för att jag har så ont, ibland kan jag dock det.

Jag hoppas verkligen att min rygg kommer att bli bra, för det här tar verkligen död på mig. Som sagt, jag kan inte lyfta något som är tungt,  jag kan inte använda min högerarm som innan operationen och det hade varit bra när man ska mecka eller hålla på med hästen. Dessutom så när jag står böjd en stund så får jag otroligt ont när jag försöker räta på mig, jag får ont i höger sida och det känns som att något ligger i kläm.

När jag inte försöker bli sjukskriven eller klagar på att jag har ont för att slippa göra saker, vadför kan då inte läkarna tro på mig? Jag blir så frustrerad.

Jag börjar ångra operationen, för just nu känns det inte som att plågan va värt det.

Usch, ni kanske tycker att jag bara klagar, men jag känner såhär och måste få ut det någonstanns. Kanske finns det någon där ute som känner likadant? Det va ju bara 2% utav de som vart opererade som hade problem efteråt, men jag kan tydligen inte vara en av dom.

Skickar med en bild på det jag opererats för

Mina sömnproblem börjar bli smått allvarliga nu, lägger mig runt 22.00-00.00 på kvällen och vaknar utav att det är för ljust samt att fåglarna i skortstenen/min hund väcker mig vid en 04.00-06.00

Detta kan ju inte på något sätt vara nyttigt, eller? Jag kanske inte ska bo i skogen, spec inte utan RULLGARDIN OCH HÖRSELPROPPAR!

Skämt å sido, jag älskar att bo i skogen, men precis som att bo i mer tätbefolkat område så har det ju sina för och nackdelar.Och i och med att jag inte sover många timmar på natten så sover jag oftast en lite powernap mitt på dagen när min gubbe är på jobbet. Det enda som fattas är att jag lägger mig tidigt och så har jag plötsligt fått en dygnsrythm som en gammal pensionär. Suck... "Man blir som man umgås"?!

Gammalt uttryck och skulle inte kunna påstå att jag har något av detta.

Blir så irriterad på mig själv, det är ju ganska enkelt att bara ta och städa, eller skicka iväg lappen om rese ersättning, eller ringa det där samtalet. Så vadför gör jag inte det för? Vadför väljer jag att göra något annat istället? Tex som att kratta gården när det finns viktigare saker att göra.

Vadför är jag funtad så?

Ang pengarna så hoppas jag att jag får något snart, fick in pengar på kontot sist i aug...

Något känsligt ämne, men väljer att blogga om det ändå, finns så otroligt mycket att skriva om detta, kanske lite för mycket. Hoppas att jag inte trampar någon på tårna, för det är absolut inte meningen.

Finns så otroligt många som man snackar med som säger såhär när de ser något dåligt på tv "Ja, det är väl typiskt utlänningar" "Det är ju självklart att det ska vara en utlänning till sådant" osv. Och det gör mig grymt irriterad. Vad har vi för rätt att lägga all skuld till allt dåligt som händer här i Sverige på våra nysvenskar?

Jag tror nog vi alla är främlingsfientliga mer eller mindre, det ligger nog i våran natur. Men jag tycker att det är så skumt att alla inbrott, våldtäckter osv skylls på våra nysvenskar. "Det är säkert en utlänning". Gahh!

Undra om de som har detta tanke sätt någonsinn tänkt på att vi svenskar inte är ett dugg bättre? Vi mördar, stjäl, ägnar oss åt bedrägeri, misshandlar, våldtar och grisar oss minst lika mycket.

Jag tror inte att det är skillnad på någon som kommer ifrån utlandet och en svensk, mer än bakgrund, tro, uppväxt och utseende. Vad är det som säger att en utlänning skulle orsaka mer brott i sverige än en svensk?

Självklart tycker jag att någon som kommer in till Sverige utifrån ska sköta sig, och framförallt vara INTRESSERAD utav att LÄRA SIG SPRÅKET (finns ju de som vägrar), men finns minst lika många svenskar som förstör detta land. Jag tror att anledningen till dessa fördommar om att det är utlänningar som gör de flesta brotten grundar sig i att media uppmärksammar dessa brott mer än när brotten begås utav svenskar. Ja, bortsett ifrån typ mordet på Engla osv.

Den största fördommen är att tro att man inte har några fördommar. Jag tror man skulle må otroligt mycket bättre att försöka ha så lite fördommar som möjligt och försöka skapa sig egna intryck av saker och ting.

Vad gör en svensk till en mycket bättre människa än någon annan? Och vad gör en utlänning till en mycket bättre människa än någon annan? Trodde att vi levde i ett mordernt samhälle där jämnlikhet råder, och det inte bara mellan könen.

Och andra sidan, om jag nu har "förespråkat" för dom, så ska jag oxå vända på det.

Förr när jag gick på gymnasiet så åkte jag mycket buss, och utlänningar åker mer buss än svenskar. Hörde ofta att dom sa att Sverige va skit, att dom hatade att bo här och dom hatade allt med svergie. Frågan är då vad dom gör här?

Likadant med de som inte vill lära sig språket? "Ta seden dit man kommer", som man brukar säga. Skulle nog aldrig fungera att komma till tex arabien och snacka svenska och tror att man ska bli förstådd och hjälpt.

Och likadant att allt inte fungerar likadant här som i deras hemland, det har nog vissa svart att förstå. Nu är vi i sverige, ett helt annat land med andra regler, andra seder och andra människor. Det är inte likadant i alla länder, ta seden dit man kommer! Skulle inte finnas en chans i helvete att man skulle ÖVERLEVA om man uppförde sig likadant i tex Irak som här hemma.

Något som oxå stör mig oerhört mycket är allt snack om att vi svenskar är rasister när vi säger tex "negerboll", klassiskt! Men vadför får man så säga vitlök? Man ska passa sig så otroligt noga vad man kan råka säga som är rasistiskt åt dom, men dom får säga rasistiska saker åt svenskar som inte klassas som rasism. Mycket skumt. Tex Du får inte säga turk, men du får säga svenne! En turk ÄR EN TURK och en svenne ÄR EN SVENNE! Vad är det för rasistiskt? Hela min uppväxt har folk försökt trycka i mig att man ska vara stolt för vad man är, men tydligen bara om man är svenne, för turk kan man tydligen inte vara.

Likadant som dessa glassar som blivit anmälda för rasism, otroligt larrvigt. Nogger Black tex,herregud! En svart Nogger, ja, då måste det vara rasism! Suck...

Otroligt hårda åsikter kanske, men jag står för dom. Finns så otroligt mycket att säga som sagt, och tänker nog inte riktigt säga allt jag tycker om allt, då detta kan vara känsligt för vissa.

Nogger black

Så sitter man ute i solen i det fina vädret och tycker att allt är härligt, när det helt plötsligt slår en att det är alldelles för varmt att ha en tröja på sig.

Självklart tar man ju av sig tröjan och inser då att det är alldelles för kallt för att inte ha tröjan på sig.

Ja, jag är ju inte nöjd hur jag än gör! Nu när värmen äntligen är här efter en otroligt lång och hård vinter ( =P ) så klagar man på värmen, eller att det ändå är för kallt. Ja, nu klagade jag ju igentligen inte, men satt och tänkte närmare på det att det är ganska komiskt att sitta och "klaga" över en sådan sak.

Man brukar ju säga att vi svenskar är de onöjdaste folket som finns, och jag kan nog hålla med. Jag vet inte riktigt om jag klagar mycket, men jag är onöjd med kanske lite för mycket.

Jadu, jag får fortsätta vara onöjd med att våren kommer med konstigt väder =P Måste stå ut, snart är det kväll och på tok för kallt för att sitta ute istället =P 

Ja, och jag menar det som rubriken säger.

Min karl verkar äntligen ha fattat att det inte fungerar att jag måste sitte hemma hela dagarna själv och vänta på att han ska komma hem, och när han kommer hem så gör vi...... INGENTING!

För igår åkte vi på utflykt, han tog med mig på motormuseum i Motala. När vi kom hem fixade vi lite på gården och han fixade väl mest med sin 240. Det va lixom inget spec, men va skönt att få komma av gården.

Inte nog med att ljuset börjar gå upp för min underbara sambo om att jag vill ut och göra något och att det inte är lätt att göra något på egen hand som nyinflyttad och inte känner någon, livet är bara så otroligt mycket lättare.

Fint väder, inge gap och skrik dagarna i ändan, ingen som bråkar med mig längre, jag ska snart få in lite pengar, jag håller äntligen på med hästar igen, jag bor i skogen, min hund trivs och mår bra, JAG MÅR BRA!

Finns iof saker som jag skulle vilja förbättra, få mer av eller införskaffa, men det är sådant som kommer. Just nu ser mitt liv otroligt mycket bättre ut än för 6 månader sedan. Iof otroligt dåligt jämnfört, för då kunde jag knappt sitta i 10 min själv =)

Saker händer, saker förbättras till det bättre och I FEEL GOOD =)

Frågan är bara om och när det kommer att vända, för om jag känner mig själv rätt och med min otur så lär snart dåliga saker börja hända.... Men tills vidare så lallar jag på =)

Men just nu behöver jag verkligen ett jobb, letar för fullt!

Dessutom skulle det inte sitta fel med någon att snacka med och göra saker med i närheten sitta fel ;)

Och ja, mitt liv kanske inte är så underbart just nu, kanske bara vårkänslorna som fått mig att må bättre =) Men jag ska ta vara på det iaf.