När jag va ner till sjukhuset i Linköping sist så kom det fram en kille till mig när jag parkerade och frågade om vi skulle stanna kvar länge. Och eftersom vi va ganska tidigar och inte riktigt visste hur länge vi skulle vara kvar så svarade vi att vi skulle det, då säger killen "Jaha, synd, tänkte om ni ville ha min perkeringsbiljett, den går ut om 2 timmar."

Jag tyckte att det va en väldigt fin gest, den va lixom en sådan "guldkant" på vardagen.

Så när jag nu va till Örebro i fredags och skulle åka 30 min innan min biljett sluta gälla så gjorde jag samma sak, för just när jag låste upp bilen kom en bil och parkerade brevid mig. Tjejen vart jätteglad, för hon skulle bara vara borta i 10 min sa hon.

Vadför kan man inte göra dessa små saker, dessa små saker som gör vardagen lite roligare och lite finare. Jag tycker att vi oftast är så kalla, själviska och inramade i sverige... Hur det är i andra länder vet jag ju dock inte, då jag i princip aldrig varit utomlands, men har ju hört att vi svenskar är väldigt speciella.

Igår började vi dagen med att åka på vårat vanliga lilla lördagsnöje; Loppis på Uffes lada i Hallsberg. Sedan åkte vi till svärmor och svärfar för att vara lite sällskapliga.

Det hela slutade iaf med att vi senare på dagen kom hem med en spis, vilket jag va otroligt lycklig över då våran bara FUNGERAR, men inte riktigt som den bör.

Allt är frid och fröjd och jag ska ge Toel, min hamster, hans nya leksak jag inhandlat under dagen. Den annars så otroligt svårväckta lilla krabaten ville inte alls vakna, och när jag rörde spånet runt hans bo reagerade han inte, som han annars brukar göra. Självklart trodde jag att han va död, vilket va väntat då han var gammal.

Men han andades...

Han andades men kunde tydligen inte röra på sig, så jag bestämmde mig snabbt för att jag va tvungen att avliva honom.

Dock kom jag inte på någon i närheten som snabbt kunde göra det, och eftersom jag hatar att djur lider så fick jag mycket motvilligt göra det själv.

Nu är ju grejen inte som så att hela min värld går under för att han är död. Grejen är den att det aldrig är roligt att avliva sitt eget djur, grejen är väl den oxå att allt och alla verkar dö. Folk som står en nära, folk men en gång kännt, sommaren, djuren...

Och den typiska kopparbergssyndromet "Snacka en massa bajs innan man tagit reda på fakta"... Vadför kan inte de dö istället?!

Som sagt, dagen började toppen men slutade så jävla jobbigt!

Jag hoppas att du har det bra. tack för alla fina stunder jag har haft med dig!

Rest in peace - Toel 16 okt -10

För några år sedan så försvann en flicka vid namn Madelene när hon och hennes familj va på semester.

Det va stora skriverier om detta och det gick på nyheterna ganska ofta. Nu hör man inte längre ett skit om detta.

Vad hände med denna lilla flicka? Har dom hittat henne eller är hon fortfarande borta?

Hittade en annons på Fb om ett företag som skickar ut prover gratis, mot att man går med i en undersökning om dessa produkter. Självklart måste man ju då uppe sin adress, vilket jag tycker är ganska riskabelt att göra bara sådär här på internet.

http://greatproductsamples.com/sweden/new/female/?subid=5

Vad säger ni, skulle ni lita på detta företag? Tycker att det låter lite för bra för att vara sant.

Då de stängde av strömmen imorse för att kunna fixa med luftledningarna så gick jag ut på en skogspromenad med min hund i skogen. Han lever verkligen upp till sitt namn: Knasen.

Vilken normal hund skulle bli helt tokig och uppspelt utav att man tar upp kopplet när man redan är ute och går? Han verkligen älskar att gå i koppel! En hund som är utav lite mer normal karaktär borde väl inte alls bli så nöjd?

Han vart iaf otroligt glad och sprallig, och va sprallig och valpig hela promenaden. För fyra år sedan hade han inte alls orkat hållit på hela promenaden. Är så glad att jag äntligen kan ha honom på heltid så jag kan ge honom den tid, kärlek och motion han verkligen förtjänar.

Fy vad jag älskar denna hund, vet inte vad jag kommer ta mig till den dagen han går bort. Han börjar ju bli till åren, så man vet ju aldrig hur länge han får förbli frisk. Jag har iaf beställt tid för tandstensskrapning hos vet till nästa månad, det är välbehövligt.

Jag vet att jag tillhör den skaran av Sveriges befolkning som är sämmre på att stava, men fortfarande kan armbåga sig fram ganska skapligt. Men detta med datorer gör ju oftast att det skiter sig ganska rejält. Kollade igenom min blogg och det är sjukt mycket stavfel, oftast slarvfel som blir då man skriver snabbt och kommer åt fel tangenter, eller stavfel som blir utav bara farten.

Själv tycker jag att det är ganska jobbigt att läsa text där det är mycket stavfel, jag skriver med andra ord  bara en massa jobbig text. Usch vilken hemsk uppenbarelse.

Ibland kan man ju undra om folk inte kan stava eller helt enkelt inte bryr sig i att stava. Jag skulle nog vilja påstå att jag faktiskt kan, men att min hjärna har blivit ganska förslappad sedan skolåren.

Jag erkänner att jag har en förslappad hjärna. Den ni ;) Vi är alla månniskor med våra brister.

Jag tycker inte alls om när min sambo jobbar eftermiddag, dagen blir så lång och tråkig, och ganska ensam...

När han jobbar fm eller dag så sover jag oftast en sund in på hans arbetspass, vilket får den ensamma tiden hemma att kännas mycket kortare.

Och dessutom, lite larrvigt, men jag erkänner; Jag är mörkrädd! Och då är det inte alls kul att sitta här hemma, i ett tomt, mörkt och stort hus alldelles hemma, mitt ute i skogen, och vänta på att han ska komma hem. Det är dessa stunder man är glad att man har hund, även fast jag vet att han inte skulle skydda mig om någon buse kom så vet jag iaf att jag inte är ensam och han förvarnar oftast när någon kommer, och ibland när ingen kommer =P

Nej, att han jobbar ef när jag inte gör det borde vara olagligt =P

På tal om jobb så jobbar jag ef onsdag och torsdag närsta vecka. Skönt med pengar, det är ju alltid välkommet.

Hittade en fin text som jag kände för att jag ville lägga upp. Denna text vill jag tillägna alla de personer som gör livet värt att leva, som bryr sig och hjälper till, till alla de som finns där för mig när jag behöver det.

Tänker inte nämna några namn, då jag tror att ni så väl vet själva om ni ställer upp eller inte. Jag är så otroligt tacksam för att ni finns, även om man jämt inte träffas eller höres av så vet jag att ni finns där!

För varje slag mitt hjärta slår,
Så hoppas jag att du förstår.
Att varje slag, det slår för dig.
Tack för att du finns hos mig.

Du lärde mig le åt allt svårt,
Du finns vid min sida när livet är hårt.
Du vet att du betyder allt för mig,
Jag skulle aldrig kunna leva utan dig.

Tack för att du finns och lyser upp min dag.
Hoppar du, Hoppar jag!

Okänd

Som sagt är ju inte texten skräddarsydd, men den va fin och jag ville lägga upp den. Min hund har väl igentligen inget att göra med texten, men bilden är fin och jag är tacksam över att jag har min hund.